Friande dom för 25 år gammalt mord

I början av juni 1986 hittades en 79 år gammal man brutalt mördad i sitt hem i Eslöv. Han hade blivit slagen ett stort antal gånger i huvudet med en ljuslykta av glas. Gärningsmannen hade dessutom knutit en telefonsladd runt mannens hals. Trots en mycket omfattande polisutredning lyckades man inte hitta någon gärningsman.

Ett handavtryck på en telefondosa tilldrog sig redan 1986 polisens intresse. Avtrycket framkallades och fotograferades men med dåtida teknik fanns ingen möjlighet att söka efter handavtryck i polisens register. Numera finns en sådan sökmöjlighet.

Förundersökningen återupptogs sedan en sökning identifierat avtrycket som den nu åtalade mannens. Under åren som gått sedan mordet begicks har flera av de i förundersökningen intressanta föremålen försvunnit, däribland den telefondosa på vilken den åtalade mannens handavtryck hittades. Det som finns kvar är ett foto av god kvallitet av det framkallade handavtrycket samt ett antal fotografier och filmer av varierande kvalitet från brottsplatsundersökningen.

Mannen vars handavtryck på teledosan identifierats åtalades för mord. Tingsrätten fann att det var bevisat att avtrycket från den åtalade mannen på teledosan var färskt när det penslades fram och att det avsatts i samband med att telefonsladden skulle lindas kring offrets hals. Tingsrätten dömde mannen för mord och bestämde påföljden till 10 års fängelse.

I hovrätten hade frågeställningarna renodlats bl.a. genom att den åtalade mannen inte längre ifrågasatte att handavtrycket var hans. Hovrätten konstaterar inledningsvis i domen att ingen som helst bevisning utöver handavtrycket finns till stöd för åtalet. Frågan är alltså om den omständigheten att mannen avsatt ett avtryck på kopplingsdosan är tillräckligt för att binda honom vid brottet. Hovrätten resonerar kring ett antal frågeställningar. Är det möjligt att åldersbestämma ett avtryck? Hovrätten svarar med stöd av de hörda experterna nej på den frågan.

Har avtrycket avsatts i samband med brottet? Här är telefondosan och dess placering av avgörande betydelse. Hovrätten finner det utrett att de större besudlingar som hittades på teledosan var blod och att de hamnat där när gärningsmannen dragit ur kontakten. Åklagaren hävdade att handavtrycket avsatts på den del av dosan där det skulle vara naturligt att hålla handen om man håller emot när kontakten dras ut. Hovrätten noterar att det inte finns någon utredning som visar att gärningsmannen gjort på det sättet och framhåller att försvaret demonstrerat ett par kopplingsdosor av aktuellt slag från vilka kontakten utan svårighet kunnat dras ut med en hand.

Hovrätten konstaterar vidare att det inte helt kunnat uteslutas att delar av det framkallade avtrycket härrör från någon annan än den åtalade mannen. Slutligen behandlar hovrätten frågan om de stänk eller fläckar som markerats på fotografiet av handavtrycket utgörs av blod. Hovrätten konstaterar att det inte kunnat utredas var telefondosan var placerad när slagen utdelades mot offret. Detta och att de hörda experterna inte kunnat uttala sig om vad stänken eller fläckarna består av leder hovrätten till slutsatsen att det inte är visat att stänken eller fläckarna utgörs av blod.

Det är då inte heller möjligt att dra slutsatsen att handavtrycket avsatts ovanpå blodstänk som härrör från misshandeln av offret.

Hovrättens slutsats blir att det inte är styrkt att handavtrycket från den åtalade mannen avsatts i samband med mordet. Någon annan bevisning finns inte mot den åtalade mannen som därför frikänns.